Du tysta, du glädjerika sköna

Hittade en bäck idag som jag aldrig sett förut, trots att jag springer där varje dag. Har väl varit för upptagen med att kämpa och stånka på för att se den förut. Sjukt att man kan missa något så vackert. 
 
Sverige. Jag älskar det mer nu då det känns som att det är på väg att rinna mellan våra fingrar. Det känns som att folk här inte längre bryr sig om varandra, helt plötsligt har man börjat mäta millimeterrättvisor, peka fingrar och skylla ifrån sig. Vi som varit det landet där alla haft rätt till lika rättigheter, sjukvård och skola håller på att sälja ut våra tillgångar till riskkapitalister. Det vi alltid har kunnat vara stolta över, vårt fungerande välfärdsamhälle och vår höga levnadsstandard, verkar vi nu vara beredda att slänga bort för en femhundring extra i plånboken.
 
Att ha det bra, det är tydligen något man förtjänar. Har man det dåligt har man inte försökt tillräckligt mycket. Varför ska då den som har det sämre få hjälp av mig som jobbat så hårt? Orättvist, tycker man. Ja det är det som är orättvist nu för tiden.
 
Inte att folk inte har mat på bordet. Inte att vissa barn inte har råd att åka med på klassresan. Inte att vissa människor ses som en tillgång och andra som en börda. Om hårt jobb var en försäkran om framgång, skulle varje ensamstående, sjuk och arbetslös förälder vara miljonär. Men det förstår inte de som redan har det bra. De tycker att deras liv är orättvist, då deras skattepengar går till att hjälpa andra.
 
Det är sjukt att man har så svårt att se allt det bra omkring sig, när man bara är fokuserad på sig själv.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0