Vikten av vanor

Jag tror inte på nyårslöften, livsstilsförändringar och långsiktiga mål. Jag tror på att det är bra att veta vad man vill, men inte på att om man bestämmer sig för att man ska få bra kondition så kan man få det och bibehålla det, och jag tror inte att om man sätter som mål att skriva en bok så kommer man göra det heller. Jag tror, eller vill tro, att alla är som jag och helt enkelt är för lata. Jag vet att det finns supermänniskor som bara bestämmer sig för att exempelvis få bra ekonomi, och så får det de och sen lever de så hädanefter. Jag har också läst om dom på aftonbladet, men har aldrig träffat en. 
 
I hela mitt liv har folk sagt till mig att bara man bestämmer sig tillräckligt mycket så kommer det bli så sen. Mmmh eller hur liksom. De senaste åren har jag dock verkligen gjort flera livsstilsförändringar och lyckats med dom, det sen jag kom på vikten av vanor. Låt mig ta ett exempel.
 
När jag var typ 13 bestämde jag mig för att bli fit. Jag ville ha skitbra kondition och bli stark. Så jag tog på mig ett par joggingskor och sprang. Varje morgon i två veckor sprang jag. Sen skulle jag på semester, sen orkade jag inte en morgon och sen hann jag inte osv. Vips hade jag inte sprungit på en och en halv månad. Men då kom jag på att jag måste ju springa! Och så sprang jag som fasen i en vecka till. Sen sprang jag inget mer. För jag tröttnade.
 
Saker som jag har upptäckt inte fungerar:
1. Att gå från 0 till 100. Att bestämma sig att man ska springa minst 3 km varje morgon.
2. Att bestämma sig för att springa 2 gånger i veckan. "Öhhh men nae men det blir 4 gånger nästa vecka istället!"
3. På måndagar ska jag göra det här, på tisdagar är det vila fast med morgonpromenad, på onsdagar är det benpass och på torsdagar så springer jag runt sjön. För det första - bra sätt att hata vissa veckodagar, för det andra - den torsdagen du inte orkar ett varv runt sjön så har du brytit cirkeln och kan välkomna fler latdagar.
 
Det som jag har upptäckt funkar då då: Att göra det till en rutin. Jag exempelvis gillar verkligen inte att duscha. Mest för att mitt hår är så extremt svårtorkat. Därför vill jag inte duscha mer än en gång om dagen och jag vill helst vara ganska så oren när jag ska duscha så det känns att det behövs. Därför, varje morgon innan jag skulle duscha, kom jag för länge sedan på att om jag bara gör någon slags träning innan så blir det mer värt. 
 
Duschen var liksom min trigger. Ofta gick jag bara ut och kubbade en kilometer allt vad jag hade, blev svettig som en gris och trött som en apa och sen duschade jag. Inte världens bästa träning men mycket bättre än ingenting. Om det var regnigt ute försökte jag kanske slå mitt rekord i situps, hoppa sprattelgubbe i några minuter eller hoppa upp och ner och fram och tillbaka under en låt tills jag blev trött. 
 
Alltså gjorde jag någonting varje dag. Om jag inte tränade den dagen så duschade jag inte heller. Sen när man redan har rutinen inne är det mycket lättare att lägga på någon minut träning och utmana sig själv lite, än att börja springa minst 3 km om dagen varje dag. 
 
Nu för tiden springer jag oftast 6-8 km om dagen, plus gör olika styrke och konditionsövningar i ca 15 minuter och stretchar i 20 minuter. Dock kör jag ibland även den där 1 km-spurten bara för att bli svettig. För att underhålla vanan liksom. När jag flyttade till Enland underhöll jag inte den vanan då det inte fanns någon natur vilket var omotiverande som satan, men vart jag än ska i framtiden ska jag göra bättre ifrån mig. Det var jobbigt att bygga upp konditionen igen efter 9 mån uppehåll, haha!
 
Alltså: Börja litet och fokusera på att göra det till en vana. 2 minuter räcker i början. Bara du gör något alls! Den bästa träningen är den som blir av så att säga.
 
Här i danssalen. Hängde där, sprang varje morgon & gymmade nästan varje kväll med bästa Josse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0